Professor emerita Maj-Brit Wadell vid Göteborgs universitet avled den 2 juli vid 94 års ålder. Hon har inga efterlevande men hennes forskargärning och person lever kvar hos vänner, kollegor och i bibliotekens hyllor.
Maj-Brit Wadell var min handledare på en doktorsavhandling om göteborgskoloristen Nils Nilsson. Hon uppskattade mitt ämnesval, både av personliga och professionella skäl. Som ung elev på Högre Allmänna Läroverket för flickor vid Götaplatsen hade hon ofta drömt sig bort inför Nilssons fresk Dansen – den som nyligen räddades till eftervärlden vid rivningen av byggnaden. Professionellt intresserade sig Maj-Brit i hög grad för skandinavisk konst och för mindre kända konstnärskap.
Handledningen tog plats i Maj-Brits kök, övervakad av hennes bångstyriga hund. Hon var intresserad av psykoanalys och hur den kunde användas vid bildanalys. Maj-Brits arbeten om den norska konstnären Emanuel Vigeland, svenske Ingemar Pettersson och brittiske Lucian Freud bär alla vittne om detta. Det gjorde även hennes hundar. Hon ansåg att de skulle få utvecklas fritt utan styrande överjag. I köket, över en kopp te eller kaffe, skedde handledningen av alla doktorander. På institutionen bakom konstmuseet dök hon mest upp till möten och undervisning.
Närheten till konsten var viktig för henne. Hon ansåg att det inte gick att bli en bra konstvetare utan kännedom om hur konstnärer tänker och arbetar, en uppfattning som hon ärvt efter sin lärare Sixten Strömbom. Med anledning av ovan nämnda fresk insisterade hon på att jag skulle ta en kurs på freskskolan i Köpenhamn.
Med Strömboms ord i ryggen började hon som student att stå modell på Slöjdföreningens skola och på Valands målarskola. Om detta har hon själv skrivit i Irja Bergströms bok om Valand (1991). Mellan passen gick hon runt i salen, tittade på arbetena och pratade med eleverna. Gert Z Nordström berättar att det alltid kändes ”mer besvärande att misslyckas med Maj-Brit än med andra modeller. Hon hade ju valt attityden och anslagit tonen när teckningen påbörjades och det fanns både krav och förväntningar redan i ansatsen.”
Men det var inte samtidskonsten som Maj-Brit valde att inleda forskarkarriären med. Hennes licentiatavhandling och doktorsavhandling handlade om ett motiv i äldre kristen konst: barmhärtighetens källa. Sistnämnda publicerades på tyska: Fons Pietatis, eine ikonographische Studie (1969). 1974 publicerade hon en studie av skandalen kring Peter Dahls utställning på Göteborgs konsthall 1970 där ett av verken föreställde drottning Sibylla med blottat kön. Målningen togs i beslag av polisen och blev förstasidestoft. Kort därefter blev Peter Dahl professor på Valand och 1979 blev Maj-Brit den första kvinna att bli universitetsprofessor i konstvetenskap vid ett svenskt universitet.
Sista gången hon ringde mig sa hon: ”Nu har jag läst din avhandling”. Vad hon avsåg var att hon hittat en fotnot som handlade om konstnären Gösta Liljeström som hon varit gift med 1959–1968. Om honom forskade hon under sina sista år.