Postdemokratisk kultur

Det finns tecken på att vi lever i ett postdemokratiskt tillstånd. Visserligen upprätthålls ännu demokratins formella strukturer, såsom fria val, yttrandefrihet, fri press med mera, men de har börjat tömmas på innehåll och vitalitet. Politiken bestäms mer av opinionsundersökningar än av gräsrötterna i partiorganisationerna, och det politiska samtalet mer av kalkylerade medieutspel än av ideologier. Den stora majoriteten av befolkningen är partipolitiskt passiv. Partierna tappar i medlemsantal, vilket leder till ett ökat beroende av opinionsundersökningar för att kunna forma politiken och av reklambranschen för att föra ut den. Det kan inte längre förutsättas att det finns sympatisörer som finner det angeläget att diskutera politik på kafferaster eller över fredagsölen. Medlemstappet medför att partierna blivit beroende av offentlig finansiering. Det interna arbetet och kommunikationen med väljarna sköts i stor utsträckning av specialister som analyserar opinionsundersökningar och paketerar partiets politik i attraktiva former. Samtidigt som demokratin tunnats ut används begreppet allt oftare och om allt fler saker. Det finns nästan ingenting som inte kan vara ”demokratiskt” idag: Demokratisk design, demokratisk arkitektur, till och med demokratisk läxhjälp. Det tycks också som att kulturen, i det postdemokratiska tillståndet, håller på att ta över politikens roll och bli den främsta spelplatsen för det demokratiska samtalet. Medan tidningens ledarsida ägnar sig åt det politiska spelet, diskuteras grundläggande politiska och ideologiska frågor på kultursidan, men också på museet och i konsten. I takt med att politiken ser sin uppgift som alltmer administrativ (”att styra landet på bästa sätt”) blir kulturen den plats där politiken hoppas att demokratin ska kunna verka. Konsten ges i uppdrag att förstärka civilsamhällets demokratiska arbete, stadsplaneringen att verka för den demokratiska staden och museet att bli en demokratisk mötesplats. Boken ställer frågor om vad detta betyder för kulturen – och för demokratin. Boken Postdemokratisk kultur introducerar internationella postdemokratiska perspektiv på ett svenskt material. Den analyserar och diskuterar postdemokrati i relationen till bland annat politik, stadsplanering, arkitektur, offentlig konst, design och museer.