Blog

Såg igår en spännande dokumentär om Hjällbo av Carl Pontus Hjorthén där vi får följa boxaren Sagal Hussein. Den är en påminnelse om tiden före det postdemokratiska tillståndet, när politiker ännu såg som sin uppgift att förändra och förbättra samhället (inte som idag att enbart förvalta det). Och en påminnelse hur satans vackert det Hjällbo…

Vad kan egentligen illustrera det postdemokratiska tillståndet? Kanske dessa mätare av kundnöjdhet som nu finns överallt: på apoteket, i säkerhetskontrollen, ja till och med på somliga museer. En symbol för hur medborgaren förvandlats till kund. Kanske snart på en kyrkogård nära dig. Hur nöjd var du med ditt liv?