Blog

SVT visar upp det postdemokratiska tillståndet

Första avsnittet av Jan Schermans dokumentärserie Länge leve demokratin är som en illustration av det postdemokratiska tillståndet. Här finns alla de element som definierar postdemokrati, i Sverige såväl som internationellt: demokratins formella strukturer upprätthålls, såsom fria val, yttrandefrihet, fri press med mera, men de har delvis tömts på innehåll och vitalitet. Politiken bestäms mer av…

Det postdemokratiska universitetet

Häromdagen kallades vi till ett obligatoriskt möte. (Inom parantes sagt skiljer Stockholms universitet på obligatoriska möten och – äh – andra möten. Så om vi är kallade till två möten samtidigt ska vi gå på det av dem som är obligatoriskt. Vilka möten som är obligatoriska bestäms av chefen. Hur obligatoriska möten – eller för…

Arbetarklassens osynlighet i det postdemokratiska tillståndet

Lars Henriksson skriver i Aftonbladet om arbetarklassens osynlighet i medierna, med utgångspunkt i Katalys serie Klass i Sverige. Han anser att den rådande osynligheten är en följd av arbetarklassens brist på självförtroende och kamplust. Annat var det förr: ”På 60- och 70-talen klampade den tidigare officiellt avskaffade arbetarklassen plötsligt in på samhällsscenen och långt in…

Det postdemokratiska Almedalen

En av de stora nyheterna på Almedalsveckan 2018 är att Mötesplatsen byter namn till Träffpunkt, meddelar arrangörerna! Ett postdemokratiskt buzzword ersätts sålunda med ett annat. Almedalen ägnas en analys i inledningen av min kommande bok Postdemokratisk kultur. Som på få andra platser blir det synligt i Visby varje sommar hur eliterna knyts samman av starka…

Postdemokratiska museer

I en rad artiklar har NYT rapporterat hur museibesökare interagerar med de utställda föremålen till den grad att de förstörs. Det handlar om allt från norska ungdomar som fyller i hällristningar så att de ska synas bättre till personer som flyttar runt skulpturer så att de ska se bättre ut på selfies. Uppvisningskulturen på sociala…

Hjällbo revisited

Såg igår en spännande dokumentär om Hjällbo av Carl Pontus Hjorthén där vi får följa boxaren Sagal Hussein. Den är en påminnelse om tiden före det postdemokratiska tillståndet, när politiker ännu såg som sin uppgift att förändra och förbättra samhället (inte som idag att enbart förvalta det). Och en påminnelse hur satans vackert det Hjällbo…

Hur ser postdemokratin ut?

Vad kan egentligen illustrera det postdemokratiska tillståndet? Kanske dessa mätare av kundnöjdhet som nu finns överallt: på apoteket, i säkerhetskontrollen, ja till och med på somliga museer. En symbol för hur medborgaren förvandlats till kund. Kanske snart på en kyrkogård nära dig. Hur nöjd var du med ditt liv?