Nedan återpubliceras mitt första debattinlägg i Göteborgs-Posten den 3 november 2022. Samma dag publicerades även en nyhetsartikel om Nya Konst.
Skandal att låta Göteborgs-koloristiskt verk rivas
Nästa år visas en utställning om göteborgskoloristerna på Göteborgs konstmuseum. När den öppnar har sannolikt det enda offentliga göteborgskoloristiska konstverket i Göteborg rivits: Dansen av Nils Nilsson. Bakom beslutet ligger Göteborgs universitets konstnärliga fakultet. Det är på alla plan en skandal.
Vid några sällsynta tillfällen i historien har göteborgskonsten blivit en nationell angelägenhet, en del av Sveriges konsthistoria. Ett sådant var när göteborgskolorismen trädde fram med sitt färgexpressiva måleri på 1930-talet. Än idag förknippas koloristerna starkt med staden Göteborg och det är glädjande att konstmuseet ska visa upp dem på en stor utställning 2023. Utställningen får samtidigt en bitter ton om fresken Dansen förstörs.
Målningen tillkom 1935, precis när koloristerna slog igenom nationellt. Den är en lyrisk bild av ungdom och uppbrott som ursprungligen gjordes för aulan i Högre Allmänna Läroverket för flickor nära Götaplatsen. Många av dem som gått på skolan har under åren berättat för mig hur väggmålningen blev ett tillfälle till att låta tanken vandra i väg när vardagen kändes tung. Som fresk är den unik. Det mesta av vad koloristgenerationen gjorde var stafflimålningar i begränsade format.
När läroverket omformades till en del av Artisten, Högskolan för scen och musik 1992, löstes bevarandefrågan genom att väggen på vilken Dansen är målad blev en del av en dansstudio. Den nya placeringen blev minst lika bra som den gamla. Flera av Göteborgs dansare och koreografer har intygat sin kärlek till väggmålningen, som i sitt nya sammanhang fick helt nya betydelselager.
Nu ska byggnaden där Dansen finns rivas för att ge plats för Nya konst där HDK-Valand och Högskolan för scen och musik ska flytta ihop. Fastighetsägaren Akademiska Hus vill att fresken bevaras och har erbjudit sig att flytta den till en ny vägg. Det finns många väggar i den nya byggnaden och i universitets alla andra hus. Att flytta fresker är en väl beprövad teknik men innan arbetet påbörjas bör en ny plats vara utsedd. Problem har dock uppstått eftersom den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet inte vill ha den. Det är svårt att föreställa sig en mer monumental historielöshet än den universitet nu uppvisar! Målningen knyter ju samman de delar som ingår i Nya konst: Valand, HDK och scenkonsten. Det är ju inte bara så att göteborgskolorismen föddes på Valands målarskola, att skolan då låg inrymd bakom Konsthallen mittemot blivande Nya konst vilket gör platsen given för Dansen, samt att freskomåleri var något de unga göteborgsmålarna studerade på Slöjdföreningens skola (nuvarande HDK). Det är dessutom så att Nils Nilsson själv var föreståndare för Valands målarskola 1938-1947. Den konstnärliga fakulteten vill alltså radera en del av sin historia.
Ställd inför universitets totala brist på förståelse för Dansens historiska betydelse för Göteborg och efter år av försök till förhandlingar har Akademiska Hus vänt sig till Göteborgs konstmuseum. Museet står inför en total om- och nybyggnad och en vägg för målningen borde därför inte vara något problem att reservera. Också den lösningen skulle vara ett sätt att knyta ihop historien. Det var till museet som de unga göteborgskoloristerna allt som oftast knallade över från skolan för att låta sig inspireras av bland andra Pierre Bonnards Jakten. Mer specifikt var det också konstmuseets legendariska chef Axel Romdahl som agerade för att Nils Nilsson skulle få uppdraget att utföra fresken Dansen. Romdahl verkade i många sammanhang för att sprida konst i skolor och samlingslokaler. Om inte konstmuseet agerar kommer grävskoporna snart att sätta tänderna i Nils Nilssons Dansen.
All heder åt Akademiska Hus som gör sitt bästa i denna för Göteborg annars så pinsamma historia. All skam åt universitetets konstnärliga fakultet som uppvisar en skrämmande historielöshet och ett isande förakt för platsens själ och stadens konsthistoria. Som en liten kompensation för sitt bisarra agerande borde universitet åtminstone hjälpa till att hitta en ny lokal för Dansen innan grävskoporna sätter tänderna i den.