Hanne Kofod Olsen och Pontus Isaksson svarade i GP den 10 november. Dessförinnan hade en kommunikationsavdelningen på Göteborgs Universitet hjälpt till att sprida Kofod Olsens rökridåer. Nedanstående följer min andra kommentar om konstskandalen i GP.
Vilja saknas till att rädda ”Dansen”
Det är utmärkt att Sanne Kofod Olsen och Pontus Isaksson lyckats ena sig om ett gemensamt uttalande, även om det tog lite tid för dem att slipa på formuleringarna. Efter att konstnärliga fakulteten under flera år kämpat emot att ha fresken kvar i det ny- och ombyggda Nya Konst kan det inte ha varit helt enkelt för dem att samsa. Det finns ju kvar tydliga spår i inlägget av den mångåriga konflikten. Men låt oss börja med det positiva: De uttrycker att Dansen bör bevaras. Dess konstnärliga värde förefaller ha gått upp för Kofod Olsen. Liksom att den är en viktig del av stadens konsthistoria. Hon tycks dock inte helt och fullt ha insett att den knyter an till Nya Konsts historia och nuvarande verksamhet. Och inte heller att den är en viktig del av Göteborgs kvinnohistoria och utbildningshistoria. Men det kommer kanske med tiden…
Det jag saknar i svaret är ett tydligt ”Ja, vi vill ha den i Nya Konst!!!” – för det är ju just frånvaron av en vilja från universitetet att ha den kvar som är orsaken till att fresken hotas av förstörelse. Detta märks också av formuleringen om att Akademiska Hus för en dialog med ”externa parter”. Detta betyder i klartext att Konstnärliga fakulteten fortfarande inte vill ha den. Och att universitetet inte heller vill ha den i någon av sina många andra lokaler. Akademiska Hus måste alltså leta utanför sitt eget fastighetsbestånd. Detta är och förblir en skandal hur många rökridåer Kofod Olsen än försöker lägga ut.
En sådan rökridå är utvikningen om äganderätt. Frågan har ju aldrig gällt vem som äger fresken, utan vem som inte vill ha den! Utan en plats att placera den kommer Akademiska Hus inte bekosta att den plockas ner. (Inom parantes är det en fresk som är ovanligt lätt att förflytta eftersom kalkputsen lagts utanpå en tidigare, antagligen cementputsad, väggyta.)
Kofod Olsen ska vid årsskiftet flytta till Stockholm och Konsthögskolan. Det till synes mödosamt formulerade inlägget tillsammans med Akademiska Hus är nog främst ett försök att gjuta olja på vågorna till dess hon hunnit lämna Göteborg. Men så lätt ska inte hon, Konstnärliga fakulteten och Göteborgs universitetet få komma undan. Inte förrän jag tydligt hört Kofod Olsen utropa ”Ja, vi vill ha den!” kommer jag att sluta kalla detta en skandal. När Kofod Olsen har sagt ”ja” kan Akademiska Hus gå vidare till arkitekterna och be dem att bereda an bra plats Dansen i Nya Konst. Och då kan Kofod Olsen slippa att få epitetet kulturarvsförstörare högst på sitt CV.